För Christer och Molly Rygaard är shorthandedkappsegling blivit det vinnande konceptet. Som far och dotter seglar de ihop med stor framgång. Nyligen tog de hem första pris i Kolfiberrodret – en mist sagt utmanande tvåmannakappsegling i Stockholms skärgård.
Konceptet med ”lutbåt” som familjen Rygaard kallar det är övergett sedan länge. Oftare än sällan finner de sig i täten med trimaranen Gunpowder III, en Dragonfly 32 Super Sport, oavsett om det är kapp- eller semestersegling.
– När Molly var liten fick vi möjlighet att vara med och designa och få ner vikten på båten så mycket som möjligt. Vi kom med en hel del förslag. Vissa hörsammandes, andra inte. Båten är därför cirka 600 kilo lättare än den basmodellen. Trots detta var Molly besviken att båten inte ”flög” som America's Cup båtarna gjorde när vi väl kom för att hämta den, säger Christer Rygaard och skrockar till.
Pappa Christer har visserligen seglat kölbåt sedan tidigare men i Mollys fall är det trimaran för hela slanten.
– Det är bara kul att det går fort! Jag har aldrig seglat något annat, eller jo – en gång seglade jag vanlig kölbåt, det var skitläskigt så som det lutade, säger Molly.
Kappsegling är det som gäller
Som de flesta som seglat med tonåringar säkert märkt kan intresset för semestersegling svalna – så även för Molly. Kappseglingen å andra sidan är något som hon börjat tycka allt mer om.
– Jag tror du var elva år när vi seglade vårt första Grand Prix du och jag, säger Christer till Molly som tillsammans sedan fyra år tillbaka är en meriterad shorthanded-besättning.
Hur är det att tävla tillsammans då, riskerar man inte osämja i familjen?
– Jag tycker det är jättekul, speciellt eftersom det är något vi gör bara vi två tillsammans. Det är inte så ofta man gör det far och dotter på en sådan båt som vi har. Så visst är det jätteroligt – speciellt när det går så pass bra, säger Molly.
– Det är alldeles fantastiskt att få chansen att spendera tid tillammans på det här sättet. Sen kan jag nog tycka att segla shorthanded på sätt och vis är mindre konfliktbenäget än när det är många i en besättning. Det blir alltid massa folk som kliver på varandra. Här har vi våra våra roller och allt sitt er sedan semstersegleingen, fyller Christer i.
Succén i Kolfiberrodret
I början av sommaren ägde den beryktade shorthandedkappseglingen Kolfiberrodret rum i Stockholms skärgård. I racet deltar besättningar med otaliga kappseglingar under bältet och säker flertalet med fler prestigefyllda vinster än vad Molly är gammal. Det är dock inget som avskräcker.
Ibland klaffar dock inte allt och när Molly och Christer trötta och slitna kom till start var de tio minuter sena. Redan då satte de ribban lågt – ”blir vi omseglade av de andra enskrovsbåtarna så ger vi upp”.
Men det blev de aldrig.
– Till skillnad från de flesta andra flerskrovsbåtarna så planar inte vår båt. Så när vi märkte att vi kunde dra iväg med vår stora segelplan så kändes det som att det gick helt okej trots förutsättningarna, säger Christer.
En viktig del av framgången är rutinen att vila, det menar de båda. På längre bogar bäddade den ena ner sig i sittbrunnen för att efter nästa slag ge plats åt den andre.
Väl inne i hamn går Molly och lägger sig seglingen har tagit på krafterna och hon sover igenom hela prisutdelningen.
– Jag stod där och tänkte ”ska de inte ropa upp vår båt, har vi blivit diskade?”, när de till slut ropade upp förstaplatsen blev jag duktigt förvånad, säger Christer.
2022 års upplaga av kolfiberrodret föll på upploppet för Molly, Christer och Gunpowder III. Med några enstaka rundningar kvar gick storfallet sönder och det var bara att halta sig in i mål. Årets vinst är på så vis en efterlängtad revansch.
Tycker ni att fler borde testa på konceptet att segla shorthanded som förälder och tonårigt barn?
– Absolut, svarar de båda så gott som unisont.
Redan nu är siktet inställt på nästa års tävling med hopp om att försvara årets vinst.
