Nyheter

Här samlar vi nyheter om svenskt båtliv - för att vi, precis som du, trivs till sjöss!

Ett bra kappseglingsår – men nästa kan bli ännu bättre!

tis 9 jan. 2024

Året som passerat har onekligen varit ett mycket bra kappseglingsår. Med flera svenska medaljer på flera stora mästerskap. Men det betyder inte att man kan slänga upp fötterna och vila. Nu väntar en intensiv period från januari till maj med EM och VM i samtliga OS-klasser. Och efter det är det dags för OS i Paris med fyra klara svenska medaljchanser i segling.

– Året som snart är över var mer än godkänt. Vi har nog aldrig varit starkare. Vi kan vara stolta över att vi har världens bästa kvinnliga seglare, om vi pratar om de som seglar båtar. Vi har ju en bit kvar dit i brädklassena, säger förbundskapten Magnus Grävare och fortsätter:

– Vi går in i OS-året där vi siktar på OS-medalj i fyra klasser, väl medvetna om att man måste varit på medaljnivå tidigare för att ha chans till medalj. Samtidigt som vi också vet att medaljchans långt ifrån är några garantier för medaljer.

De fyra klasserna där Sverige siktar mot medalj är 49erFX där världsmästarna Vilma Bobeck/Rebecca Netzler är favoriter. I 470 Mixed är Anton Dahlberg/Lovisa Karlsson medaljkandidater som regerande Europamästare och där Anton redan har ett OS-silver från Tokyo 2020 (tillsammans med Fredrik Bergström). Även Josefin Olsson (ILCA) vann OS-silver i Tokyo och siktar på medalj igen. I Nacra har Sverige tagit en nationsplats, men kampen om vilken besättning som får åka kommer att pågå under våren mellan Emil Järudd/Hanna Jonsson och Ida Svensson/Marcus Dackhammar.

Året 2023 var ett bra svenskt år på de stora mästerskapen. Men det började inte lysande för landslagsseglarna. Framgångarna uteblev i de två världscupseglingarna i Palma och i Hyères i april. Det var först i maj som medaljerna började trilla in. Efter en rafflande final utanför San Remo i Italien vann Anton och Lovisa sitt andra raka EM-guld i den nya OS-klassen 470 Mixed.

– Den här segern betyder otroligt mycket för oss. Utan att segla briljant håller vi ihop det och knyter ihop säcken dag efter dag, sade Anton efter deras seger.

I juli var det dags för för-OS i Marseille. I 49erFX gjorde Vilma Bobeck/Rebecca Netzler en mycket stark tävling och kunde åka hem med en bronsmedalj – trots att de inte seglade finalen då Vilma skadat ett knä i regattans näst sista race.

Två månader efter för-OS var det dags för ett samlat VM i Haag och då visade Vilma och Rebecca att de är bäst i världen i sin klass. De gjorde ett helt fantastiskt mästerskap som de dominerade fullständigt från dag ett. Redan innan sista medaljracet kunde de jubla över VM-guldet eftersom deras ledning var så stor att ingen kunde komma i kapp.

Samtidigt som Vilma och Rebecca glänste i 49erFX seglade Emil Järudd/Hanna Jonsson hem ett VM-brons i Nacra. I det sista racet stod de för en makalös upphämtning efter en miss i starten. De slutade tvåa i finalen vilket räckte till en bronsmedalj.

– Det var fantastiskt kul och vi är superstolta över vad vi presterat tillsammans. Vi fick ta ett straff innan start, en 360 sväng, så det var en tuff början, sade Hanna.

Årets sista mästerskap för 49er och Nacra avgjordes i Vilamoura i mitten av november och blev lite av en besvikelse för svenskarna. De regerande världsmästarna Vilma och Rebecca slutade på en blygsam 14:e plats och VM-bronsmedaljörerna, Emil och Hanna, kom inte ens till start eftersom Hanna var skadad. Emil ville dock inte missa EM och seglade med Klara Johansson. Med tanke på att de inte seglat så mycket tillsammans var deras 20:e plats fullt godkänd. Ida Svensson och Marcus Dackhammar började EM bra och låg topp-10 efter halva tävlingen, innan de tvingades bryta på grund av skada.

Kappseglingsåret skulle ändå sluta i dur. I början av november kom beskedet att World Sailing nominerat Vilma och Rebecca, som en av tre besättningar, att utses till världens bästa kvinnliga besättning 2023 (World Sailor of the Year). De vann visserligen inte utmärkelsen men bara att vara nominerade är ett stort erkännande och en ära som ingen annan svensk tidigare förärats.

I slutet av november presenterade Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) 34 svenska elitidrottare som klara för OS i Paris. Bland dessa fanns fem seglare: Vilma Bobeck/Rebecca Netzler (49erFX), Anton Dahlberg/Lovisa Karlsson (470) och Josefin Olsson (ILCA). Även i Nacra 17 har Sverige en OS-plats klar, men vilken besättning som får åka avgörs under våren.

– Det känns stort att de första seglarna är uttagna till OS. Att vi redan nu fått förtroendet av SOK för fem seglare innebär att vi gjort ett bra arbete så här långt, säger Magnus Grävare som ser fram mot en spännande jakt på fler svenska OS-platser:

– Vi har fler OS-kval framför oss, med start redan i januari i Australien i ILCA7, som är ett kval vi bör klara. Kvalen avslutas i franska Hyères i april där vi skall kämpa hela vägen för att ta en plats i iQFOiL och Kitefoil på damsidan. Även 49er-killarna har en liten chans att knipa en OS-plats och den ska vi göra allt för att nå.

Rutinerade veteraner, unga äventyrare och återvändande klassegervinnare. I år är startfältet till Gotland Runt fyllt av berättelser som påminner om en och samma sak: det här är en segling för alla som vågar drömma lite stort. Vi har träffat tre av dem. Med drygt en vecka kvar till start den 28 juni har vi tillsammans med vår redaktionella samarbetspartner Skippo mött några av de besättningar som gör årets upplaga av Gotland Runt. En sak är tydlig genom alla tre möten: Gotland Runt är inte bara för proffsen. Erfarenhet möter entusiasm Kajsa Terz Moravet är inget nyfiket nybörjarnamn i startfältet – hon är ett återkommande ansikte i Gotland Runt och ger sig ut igen i år, den här gången på Omega 42:an Oriole tillsammans med sin pappa. Det är en välbeprövad och pålitlig kryssare som passar upplägget perfekt. Att segla ihop med familjen, på en båt alla känner utan och innan, är en medveten strategi. Kajsas råd till den som funderar på att ta steget? Öppna upp båten och bjud in andra – precis som pappan gjort tidigare, när yngre Omega-ägare utan kappseglingserfarenhet fick följa med bara för att känna på det. Det är så fler hittar dit. – Jag tycker det är kul att kryssa. Jag kan tycka att det blir lite tråkigt när man seglar spinnaker hela vägen ner till rundningen och sedan vrider det och man åker med vinden tillbaka igen. Ungdomarna tar för sig Åtta ungdomar i en Linjett 35 – det är en av de mest inspirerande satsningarna i årets startfält. Tilda Bindzaus och Linnea Neiderud leder en besättning av unga seglare med rötterna i scouting och jollesegling, och de seglar Visbybanan på cirka 245 sjömil. Men storleken på äventyret är inte mindre för det. Besättningen har tränat ihop i flera år, bland annat genom offshore-racet Åland Offshore, och vet vad som väntar när sömnen tryter och vinden tar i. Deras budskap till andra ungdomar är glasklart: – Det funkar på en Linjett 35 och med teakdäck också. Man måste inte vara en gammal sjöbuse, halvproffs eller ha en renodlad kappseglingsbåt för att få uppleva det här äventyret. En segling som alla kan göra Anders Ekholm är tvåfaldig klassvinnare i Gotland Runt med sin X-332 Trixie och gör comeback i år med samma båt och en medvetet blandad besättning – erfarna kappseglare sida vid sida med yngre som är ute för upplevelsens skull. Han menar att bilden av Gotland Runt som något extremt och avancerat är missvisande, och att tröskeln egentligen är betydligt lägre än vad många tror. – Många tror att det är mer avancerat än vad det egentligen är. Det är många som seglar till Visby på sommaren – det behöver inte vara mer dramatiskt att segla ett Gotland Runt. Bara en dryg vecka återstår till start. Håll utkik på Skippo.se, hos Svenska Sjö och i våra sociala medier för löpande uppdateringar från världens största årliga havskappsegling.

Gruvhål, historia, folkliv, rörelse, makalös natur och skärgårdsromantik. Utö har allt en båtgäst kan önska sig. Följ med när Svenska Sjös Emma Lagerström upptäcker en av Stockholms södra skärgårds mest klassiska öar – tillsammans med Skippos Claes Olivecrona. När Emma Lagerström från Svenska Sjö Båtförsäkringar och Claes Olivecrona från Skippo glider in mot den klassiska skärgårdsön är det som att köra rakt in i ett stycke svensk sommarhistoria. Här har människor brutit malm sedan medeltiden, societeten har druckit punsch på verandor och Evert Taube har diktat sig varm. Sammantaget gör det Utö till mer än ett färdmål för sjöfarare. Det är ett begrepp. Pondus utan stress När man närmar sig hamnen reser sig den gamla gruvpatronens tjänstevilla som ett riktmärke över öns långa historia – en pampig byggnad som står som symbol för hela ön, stillsam pondus utan stress. Utö är en sådan plats där historiens vingslag känns ända in i märgen. Seglare, sommargäster, fiskare, konstnärer, barnfamiljer, livsnjutare – många är de som bara ”skulle stanna en natt” men blev kvar betydligt längre än så. Det började i berget. Utö var under århundraden ett av Sveriges viktigaste gruvsamhällen, med brytning som pågick från 1100-talet fram till slutet av 1800-talet. Här slets det hårt, djupt nere i schakten. Mörker, vatten, hetta och slit. I dag är samma plats mer av ett vykort. Gamla gruvhål ligger kvar som dramatiska påminnelser om livet som var, medan utsikten över Mysingen är desto ljusare. Kontrasterna gör Utö så speciellt – det vackra ovan jord och det brutala under. Mycket att upptäcka Det fina med Utö är att man inte stannar vid bryggan. Man går i land och försvinner in i ön. Här väntar bageri, värdshus, små vägar, cykelstigar, badvikar och historier bakom nästan varje knut. Emma och Claes lånar bil av en lokalprofil vars familj bott här sedan 1800-talet – en detalj som säger mycket om ön. På Utö lever generationerna sida vid sida med sommargästerna. Ett hett tips är annars att hyra cykel för att upptäcka ön på egen hand. På Utö har människor brutit malm sedan medeltiden, societeten har druckit punsch på verandor och Evert Taube har diktat sig varm. Kort sagt – en explosion av historia och skärgårdsromantik. Mitt på ön ligger Utö kyrka, vackert placerad nära vattnet. Inte den mest praktfulla kyrkan i landet, som Claes torrt konstaterar – men läget är sensationellt. Och som så ofta i skärgården är det historierna som gör platsen större än byggnaden. Här berättas om den unge prästen och kvinnan han älskade, som gick genom vårisen och aldrig kom tillbaka. Tragiskt, romantiskt, oförglömligt. Skärgården har alltid varit sådan: hänsynslös och poetisk på samma gång. Harmoni och balans Utö har en balans som inte alla öar kan skryta med. Här finns service utan att det känns exploaterat. Historia utan att det känns musealt. Natur utan att det känns otillgängligt. Liv och rörelse – men också stillhet. För båtfolk är det guld värt. Du kan komma hit för en natt och fylla på allt du behöver. Eller stanna flera dagar och ändå inte känna dig färdig.

Efter expeditioner bland världens högsta berg väntar nu ett nytt äventyr till havs för äventyraren Aron Andersson. Nästa mål är Gotland Runt – ombord på Svenska Sjös Elan 310 Groundbreaker tillsammans med den erfarne proffsseglaren Christian Harding. Aron Andersson är sedan länge känd för att utmana både sig själv och omgivningens föreställningar om vad som är möjligt. Efter att som barn ha drabbats av cancer blev han rullstolsburen, men det har inte hindrat honom från att genomföra en rad extrema äventyr. Genom åren har han bland annat bestigit Kebnekaise och Kilimanjaro, genomfört en Svensk Klassiker och deltagit i fyra Paralympics. Nu riktas fokus mot havet och den klassiska havskappseglingen Gotland Runt. Tillsammans med Christian Harding ska Aron Andersson segla Svenska Sjös Elan 310 Groundbreaker i Double Handed-klassen där endast två personer får vara ombord på båten under tävlingen. Förberedelserna inför satsningen är redan i full gång och målet är att visa att segling är en sport där fler kan hitta sin plats – oavsett förutsättningar. – Många tänker nog spontant att det inte går att kappsegla i rullstol. Men det mesta går om man är beredd att tänka lite annorlunda, säger Aron Andersson. För honom är segling heller inget nytt område. Han tävlade inom parasegling redan i unga år och deltog i Paralympics i Aten 2004 innan han senare gick vidare till friidrott och andra äventyrsprojekt. Men Gotland Runt innebär en annan sorts utmaning. Ombord på en mindre kappseglingsbåt krävs ständig rörelse, uthållighet och samarbete – ofta under tuffa väderförhållanden och med begränsad sömn. Inte minst när båten ska seglas på endast två personer. Detta är det första inslaget i serien om Aron och Christians gemensamma dröm om Gotland Runt – en samproduktion mellan Skippo och Svenska Sjö Båtförsäkringar.