Nyheter

Här samlar vi nyheter om svenskt båtliv - för att vi, precis som du, trivs till sjöss!

Molly och Christers framgångssaga – skrällde i Kolfiberrodret

tors 20 juli 2023

För Christer och Molly Rygaard är shorthandedkappsegling blivit det vinnande konceptet. Som far och dotter seglar de ihop med stor framgång. Nyligen tog de hem första pris i Kolfiberrodret – en mist sagt utmanande tvåmannakappsegling i Stockholms skärgård. 

Konceptet med ”lutbåt” som familjen Rygaard kallar det är övergett sedan länge. Oftare än sällan finner de sig i täten med trimaranen Gunpowder III, en Dragonfly 32 Super Sport, oavsett om det är kapp- eller semestersegling.

– När Molly var liten fick vi möjlighet att vara med och designa och få ner vikten på båten så mycket som möjligt. Vi kom med en hel del förslag. Vissa hörsammandes, andra inte. Båten är därför cirka 600 kilo lättare än den basmodellen. Trots detta var Molly besviken att båten inte ”flög” som America's Cup båtarna gjorde när vi väl kom för att hämta den, säger Christer Rygaard och skrockar till.

Pappa Christer har visserligen seglat kölbåt sedan tidigare men i Mollys fall är det trimaran för hela slanten.

– Det är bara kul att det går fort! Jag har aldrig seglat något annat, eller jo – en gång seglade jag vanlig kölbåt, det var skitläskigt så som det lutade, säger Molly.

Kappsegling är det som gäller

Som de flesta som seglat med tonåringar säkert märkt kan intresset för semestersegling svalna – så även för Molly. Kappseglingen å andra sidan är något som hon börjat tycka allt mer om.

– Jag tror du var elva år när vi seglade vårt första Grand Prix du och jag, säger Christer till Molly som tillsammans sedan fyra år tillbaka är en meriterad shorthanded-besättning.

Hur är det att tävla tillsammans då, riskerar man inte osämja i familjen?

– Jag tycker det är jättekul, speciellt eftersom det är något vi gör bara vi två tillsammans. Det är inte så ofta man gör det far och dotter på en sådan båt som vi har. Så visst är det jätteroligt – speciellt när det går så pass bra, säger Molly.

– Det är alldeles fantastiskt att få chansen att spendera tid tillammans på det här sättet. Sen kan jag nog tycka att segla shorthanded på sätt och vis är mindre konfliktbenäget än när det är många i en besättning. Det blir alltid massa folk som kliver på varandra. Här har vi våra våra roller och allt sitt er sedan semstersegleingen, fyller Christer i.

20230616_210022-1024x1024.jpg20230616_205956-1024x1024.jpg2023-06-17-03.32.41-1024x1024.jpg2023-06-17-03.26.48-1024x1024.jpg2023-06-17-03.24.33-1024x1024.jpg2023-06-16-18.50.44-1024x1024.jpg

Succén i Kolfiberrodret

I början av sommaren ägde den beryktade shorthandedkappseglingen Kolfiberrodret rum i Stockholms skärgård. I racet deltar besättningar med otaliga kappseglingar under bältet och säker flertalet med fler prestigefyllda vinster än vad Molly är gammal. Det är dock inget som avskräcker.

Ibland klaffar dock inte allt och när Molly och Christer trötta och slitna kom till start var de tio minuter sena. Redan då satte de ribban lågt – ”blir vi omseglade av de andra enskrovsbåtarna så ger vi upp”.

Men det blev de aldrig.

– Till skillnad från de flesta andra flerskrovsbåtarna så planar inte vår båt. Så när vi märkte att vi kunde dra iväg med vår stora segelplan så kändes det som att det gick helt okej trots förutsättningarna, säger Christer.

En viktig del av framgången är rutinen att vila, det menar de båda. På längre bogar bäddade den ena ner sig i sittbrunnen för att efter nästa slag ge plats åt den andre.

Väl inne i hamn går Molly och lägger sig seglingen har tagit på krafterna och hon sover igenom hela prisutdelningen.

– Jag stod där och tänkte ”ska de inte ropa upp vår båt, har vi blivit diskade?”, när de till slut ropade upp förstaplatsen blev jag duktigt förvånad, säger Christer.

2022 års upplaga av kolfiberrodret föll på upploppet för Molly, Christer och Gunpowder III. Med några enstaka rundningar kvar gick storfallet sönder och det var bara att halta sig in i mål. Årets vinst är på så vis en efterlängtad revansch.

Tycker ni att fler borde testa på konceptet att segla shorthanded som förälder och tonårigt barn?

– Absolut, svarar de båda så gott som unisont.

Redan nu är siktet inställt på nästa års tävling med hopp om att försvara årets vinst.

Rutinerade veteraner, unga äventyrare och återvändande klassegervinnare. I år är startfältet till Gotland Runt fyllt av berättelser som påminner om en och samma sak: det här är en segling för alla som vågar drömma lite stort. Vi har träffat tre av dem. Med drygt en vecka kvar till start den 28 juni har vi tillsammans med vår redaktionella samarbetspartner Skippo mött några av de besättningar som gör årets upplaga av Gotland Runt. En sak är tydlig genom alla tre möten: Gotland Runt är inte bara för proffsen. Erfarenhet möter entusiasm Kajsa Terz Moravet är inget nyfiket nybörjarnamn i startfältet – hon är ett återkommande ansikte i Gotland Runt och ger sig ut igen i år, den här gången på Omega 42:an Oriole tillsammans med sin pappa. Det är en välbeprövad och pålitlig kryssare som passar upplägget perfekt. Att segla ihop med familjen, på en båt alla känner utan och innan, är en medveten strategi. Kajsas råd till den som funderar på att ta steget? Öppna upp båten och bjud in andra – precis som pappan gjort tidigare, när yngre Omega-ägare utan kappseglingserfarenhet fick följa med bara för att känna på det. Det är så fler hittar dit. – Jag tycker det är kul att kryssa. Jag kan tycka att det blir lite tråkigt när man seglar spinnaker hela vägen ner till rundningen och sedan vrider det och man åker med vinden tillbaka igen. Ungdomarna tar för sig Åtta ungdomar i en Linjett 35 – det är en av de mest inspirerande satsningarna i årets startfält. Tilda Bindzaus och Linnea Neiderud leder en besättning av unga seglare med rötterna i scouting och jollesegling, och de seglar Visbybanan på cirka 245 sjömil. Men storleken på äventyret är inte mindre för det. Besättningen har tränat ihop i flera år, bland annat genom offshore-racet Åland Offshore, och vet vad som väntar när sömnen tryter och vinden tar i. Deras budskap till andra ungdomar är glasklart: – Det funkar på en Linjett 35 och med teakdäck också. Man måste inte vara en gammal sjöbuse, halvproffs eller ha en renodlad kappseglingsbåt för att få uppleva det här äventyret. En segling som alla kan göra Anders Ekholm är tvåfaldig klassvinnare i Gotland Runt med sin X-332 Trixie och gör comeback i år med samma båt och en medvetet blandad besättning – erfarna kappseglare sida vid sida med yngre som är ute för upplevelsens skull. Han menar att bilden av Gotland Runt som något extremt och avancerat är missvisande, och att tröskeln egentligen är betydligt lägre än vad många tror. – Många tror att det är mer avancerat än vad det egentligen är. Det är många som seglar till Visby på sommaren – det behöver inte vara mer dramatiskt att segla ett Gotland Runt. Bara en dryg vecka återstår till start. Håll utkik på Skippo.se, hos Svenska Sjö och i våra sociala medier för löpande uppdateringar från världens största årliga havskappsegling.

Gruvhål, historia, folkliv, rörelse, makalös natur och skärgårdsromantik. Utö har allt en båtgäst kan önska sig. Följ med när Svenska Sjös Emma Lagerström upptäcker en av Stockholms södra skärgårds mest klassiska öar – tillsammans med Skippos Claes Olivecrona. När Emma Lagerström från Svenska Sjö Båtförsäkringar och Claes Olivecrona från Skippo glider in mot den klassiska skärgårdsön är det som att köra rakt in i ett stycke svensk sommarhistoria. Här har människor brutit malm sedan medeltiden, societeten har druckit punsch på verandor och Evert Taube har diktat sig varm. Sammantaget gör det Utö till mer än ett färdmål för sjöfarare. Det är ett begrepp. Pondus utan stress När man närmar sig hamnen reser sig den gamla gruvpatronens tjänstevilla som ett riktmärke över öns långa historia – en pampig byggnad som står som symbol för hela ön, stillsam pondus utan stress. Utö är en sådan plats där historiens vingslag känns ända in i märgen. Seglare, sommargäster, fiskare, konstnärer, barnfamiljer, livsnjutare – många är de som bara ”skulle stanna en natt” men blev kvar betydligt längre än så. Det började i berget. Utö var under århundraden ett av Sveriges viktigaste gruvsamhällen, med brytning som pågick från 1100-talet fram till slutet av 1800-talet. Här slets det hårt, djupt nere i schakten. Mörker, vatten, hetta och slit. I dag är samma plats mer av ett vykort. Gamla gruvhål ligger kvar som dramatiska påminnelser om livet som var, medan utsikten över Mysingen är desto ljusare. Kontrasterna gör Utö så speciellt – det vackra ovan jord och det brutala under. Mycket att upptäcka Det fina med Utö är att man inte stannar vid bryggan. Man går i land och försvinner in i ön. Här väntar bageri, värdshus, små vägar, cykelstigar, badvikar och historier bakom nästan varje knut. Emma och Claes lånar bil av en lokalprofil vars familj bott här sedan 1800-talet – en detalj som säger mycket om ön. På Utö lever generationerna sida vid sida med sommargästerna. Ett hett tips är annars att hyra cykel för att upptäcka ön på egen hand. På Utö har människor brutit malm sedan medeltiden, societeten har druckit punsch på verandor och Evert Taube har diktat sig varm. Kort sagt – en explosion av historia och skärgårdsromantik. Mitt på ön ligger Utö kyrka, vackert placerad nära vattnet. Inte den mest praktfulla kyrkan i landet, som Claes torrt konstaterar – men läget är sensationellt. Och som så ofta i skärgården är det historierna som gör platsen större än byggnaden. Här berättas om den unge prästen och kvinnan han älskade, som gick genom vårisen och aldrig kom tillbaka. Tragiskt, romantiskt, oförglömligt. Skärgården har alltid varit sådan: hänsynslös och poetisk på samma gång. Harmoni och balans Utö har en balans som inte alla öar kan skryta med. Här finns service utan att det känns exploaterat. Historia utan att det känns musealt. Natur utan att det känns otillgängligt. Liv och rörelse – men också stillhet. För båtfolk är det guld värt. Du kan komma hit för en natt och fylla på allt du behöver. Eller stanna flera dagar och ändå inte känna dig färdig.

Efter expeditioner bland världens högsta berg väntar nu ett nytt äventyr till havs för äventyraren Aron Andersson. Nästa mål är Gotland Runt – ombord på Svenska Sjös Elan 310 Groundbreaker tillsammans med den erfarne proffsseglaren Christian Harding. Aron Andersson är sedan länge känd för att utmana både sig själv och omgivningens föreställningar om vad som är möjligt. Efter att som barn ha drabbats av cancer blev han rullstolsburen, men det har inte hindrat honom från att genomföra en rad extrema äventyr. Genom åren har han bland annat bestigit Kebnekaise och Kilimanjaro, genomfört en Svensk Klassiker och deltagit i fyra Paralympics. Nu riktas fokus mot havet och den klassiska havskappseglingen Gotland Runt. Tillsammans med Christian Harding ska Aron Andersson segla Svenska Sjös Elan 310 Groundbreaker i Double Handed-klassen där endast två personer får vara ombord på båten under tävlingen. Förberedelserna inför satsningen är redan i full gång och målet är att visa att segling är en sport där fler kan hitta sin plats – oavsett förutsättningar. – Många tänker nog spontant att det inte går att kappsegla i rullstol. Men det mesta går om man är beredd att tänka lite annorlunda, säger Aron Andersson. För honom är segling heller inget nytt område. Han tävlade inom parasegling redan i unga år och deltog i Paralympics i Aten 2004 innan han senare gick vidare till friidrott och andra äventyrsprojekt. Men Gotland Runt innebär en annan sorts utmaning. Ombord på en mindre kappseglingsbåt krävs ständig rörelse, uthållighet och samarbete – ofta under tuffa väderförhållanden och med begränsad sömn. Inte minst när båten ska seglas på endast två personer. Detta är det första inslaget i serien om Aron och Christians gemensamma dröm om Gotland Runt – en samproduktion mellan Skippo och Svenska Sjö Båtförsäkringar.